Skip to content

Mörkare intelligentare väsen från debutant

augusti 9, 2011


Prosa
Deborah Harkness
Alla själars natt
(A discovery of witches, 2011)
Översättning Marianne Mattsson
691 sidor, Bokförlaget Forum

Det narcissistiska samhälle vi lever i är inte långt ifrån hur vampyrerna fungerar. Vi kan kalla dem monster, men egentligen är vi samma monster, åtminstone med samma ensamhet.

hans (Matthews) längtan – framförallt efter blod – var så stark att den satte allting annat på spel. Men vampyrer var inte de enda väsen som måste tampas med sådana starka impulser. Mycket av det som kunde klassas som magi var helt enkelt längtan omsatt i praktiken.

Alla själars natt är Deborah Harkness romandebut. I en intelligent tweed-dräkt presenterar hon, professorn i historia, en vampyrroman med influenser från Anne Rice. Stora delar av boken utspelar sig i Oxfords Bodelain bibliotek.

Jag gick uppför den vindlande trappan och såg de gamla volymerna med buckramöverdrag stå i prydlig kronologisk ordning, eller: Jag blev alltid på gott humör när jag kände bibliotekslukten – den säregna kombinationen av gammal sten, damm, trämask och riktigt papper gjort av lump.

Därifrån förflyttas vi med huvudpersonen Diana till slott och vanliga hus, sistnämnda där det ändå finns precis lika mycket magi. Magin kommer bara i olika former. Den trygga miljöns vardagliga rutiner med läsning av handskrifter på biblioteket bryts den dag Diana får upp handskriften Ashmole 723 som varit saknad i århundraden. Dagen efter möts Diana av: Dussintals nyfikna blickar trycktes, stacks och blåste isvindar mot mig. Hela rummet var fullt av demoner, häxor och vampyrer.

Vampyrer har familjen lärt henne att inte lita på, ändå är det vampyren Matthew som hjälper henne. Eftersom ingen väsensblandning är önskvärd skapas hat likt inom nazismens rasideologier. När två av den egna sorten, en häxa och en trollkarl hotar Diana gör hon sitt val. Där får hon också med sig andra väsen, allt för att Ashmole 723 inte ska skapa mörker. Vid sidan om den inte helt obekanta kärleksproblematiken mellan Diana och Matthew och etnicitets-problematiken finns realistiska delar med könsroller och familjeproblematik. Harkness för över våra konflikter och förutfattade meningar idag över andra etniciteter till en värld med väsen som fungerar likadant. Den andra är alltid ett monster, den som inte tillhör den egna gemenskapen.

I Matthews natur finns ett mörker likt Lestats ondska hos Anne Rice. Humörsvängningar al’a doktor Jekyll och mr Hyde, med en otroligt konservativ kvinnosyn. Frågan om Matthew egentligen bara är ute efter Ashmole 782 eller om han verkligen älskar henne anas. Vi läsare får reda på mer om Matthews mörker och hans intentioner än Diana. Även om mörkret är omedvetet, han är vampyr, som ska bete sig som ett monster medvetet eller omedvetet. Det bådar gott, för vampyrtrendens humanvampyr är inte alltid för spännande. En gång i tiden var vampyren i litteraturen ful och helt genom ond och den litteraturen är skrämmande bra.

Kunskapsmässigt är Matthew verksam inom fyra forskningsfält. Är du som läsare intresserad av antika böcker, bibliotek eller universitetsvärlden i England? Kanske ett glas ”antikt” vin på det också? Nämn en bok och Matthew har den. Charles Darwin? Ja, kanske till och med som första upplaga. Darwin och andra viktiga författare ska innehålla ledtrådar om vampyrer, häxor och demoners härkomst och fortlevnad. Det ska också Ashmole 782, på liv och död.

Vad är då Ashmole 782? En så kallad palimpest, en alkemistisk handskrift där text har tvättats bort för att kunna återanvändas. Till detta hör också att den är förtrollad och varit borta innan Diana, av en slump, får tag på den och förnimmer dess ondska. Väsen som sedan får nys om detta verkar kunna döda för den. Frågeställningen girighet känns aktuell också i vårt samhälle som styrs av överkonsumtion – där alla väsen påstår sig behöva den mest. För att ta demonerna som exempel är de både socialt och psykologiskt instabila och därmed i störst behov av att förstå sina liv: Vi (demonerna) har inget annat än sagor och historier som vi fått berättade för oss av människor. Det är inte konstigt att så många demoner är trasiga i själen.

Diana jagas, tillfångatas, misshandlas, drabbas av häxregn men hon älskas också oavsett det är med bakomliggande mörka motiv eller ej. Den första boken i en trilogi brukar alltid vara den minst intressanta, där det är minst mörker. Denna har dock både mörker och minst sagt magisk realism i miljö, kärlek och humor. Det bådar gott.

Annonser
One Comment
  1. Åh mig fick läsa osså. *happy like hell*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: