Frost är den första delen i en trilogi av Maggie Stiefvater. Den som föll för Twilight faller för detta. Vad jag förutspår är att Frost är som bäst i början för att sedan ebba ut, medan Twilight går från ok till väldigt bra. Men, detta får läsning av de återstående böckerna säga.
Sedan Grace var liten har hon haft en nära sjuklig besatthet av vargarna, särskilt en varg som räddat hennes liv. För vargen själv kan detta mycket väl bli det sista året som det han verkligen vill vara – Sam, flickans Sam. Den sista tiden får de åtminstone tillsammans, där att skydda sig från kyla i varandras famnar blir livsviktigt. Orsaken för honom är att livet faktiskt tar slut om han blir kall, och orsaken för henne, detsamma i påtvingad ensamhet med sina föräldrar. Grace och Sam är det man i kärlekshistorier kallar ett, och det känns så ögonen tåras och hjärtat snörps.
Hemligheten med kylan och vargarna skapar relationer med människor Grace aldrig hade umgåtts med annars, därav väldigt olika personer att ty sig till eller ej. Grace är en väldigt stark tjej, kanske på grund av sin ensamhet, men där finns också något mer som hjälper henne stärka sig. Frågan är bara vad denna styrka kommer leda till? Och om hon kan vara stark för den lite mer känslige och kreative Sam (som för övrigt är en av de i topp tio intressantaste karaktärerna bokväg).
Dessa två tävlingar kompletterar varandra så fint, se först och inspireras av den väldigt bra serien ”Being human” som innehåller vampyrer, varulvar OCH spöken. BBC. Behöver inte säga mycket mer. Den tävlingen står Fiktiviteter för och du kan läsa mer om hur du gör för att vara med här.
Sedan tar du (om du är 24 år eller under) inspirationen och skriver lite skräck. Läs om tävlingen och reglerna på Bonnier Carlsen. Eftersom jag är för gammal så tävlar jag om serien istället och hoppas på att få se om den.
DN: Kaxigt förlag vill slippa lyckliga slut.
X Publishing, bakom bland annat ”Skriv om och om igen” som är väldigt inspirerande för det egna skrivandet. De ger ut litteratur som ”bryter mot normen”, och det gillas såklart.
Själv så tycker jag att Montecore av Jonas Hassen Khemiri borde kommit på första plats, och Drömfakulteten av Sara Stridsberg borde ha kommit tvåa, möjligen trea. Vet inte om jag skulle placera någon skräckförfattare här, men John Ajvide Lindqvist skulle antagligen smyga in. Den har inte lämnat lika stilistiska avtryck som de två förstnämnda.
Är såklart sugen på de andra listade böckerna, men det får väl bli någon gång om jag lever länge länge under 2000-talet!
Här fann jag verkligen annorlunda barnböcker! Tintomara är baserad på klassikern Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Bilderna är vackra och kanske lite ”seriösare” än de andra köpen Upptäckar-Rakel och den okända kungens grav, en helt suverän bok med roliga rim för brorsonen att lära sig utantill (tro mig, han är proffs!). Sist men absolut inte minst hittade jag en av mina favoriter, Mamma Mu och Kråkan! Lite besviken på bilderna, detta är en slags samlings-bilderbok och har inte alla de fantastiska bilderna som de tunnare utgåvorna. Men Mamma Mu är precis lika uppfinningsrik och busig.
Det värsta är att du och jag är saker
som alltid är och förblir som man trodde det skulle bli
För
vårt band är knutet i blodbandsstyle:
uppskärd handled gnuggad i varandras köttighet
Där lovade vi att i nöd och lust växa fast i varann
fastän
hudflikar släpper och öppnar upp sår igen och igen
Tills döden skiljer oss åt
sa vi väl
så sant så det varar
Prosa
Deborah Harkness
Alla själars natt
(A discovery of witches, 2011)
Översättning Marianne Mattsson
691 sidor, Bokförlaget Forum
Det narcissistiska samhälle vi lever i är inte långt ifrån hur vampyrerna fungerar. Vi kan kalla dem monster, men egentligen är vi samma monster, åtminstone med samma ensamhet.
hans (Matthews) längtan – framförallt efter blod – var så stark att den satte allting annat på spel. Men vampyrer var inte de enda väsen som måste tampas med sådana starka impulser. Mycket av det som kunde klassas som magi var helt enkelt längtan omsatt i praktiken.
Alla själars natt är Deborah Harkness romandebut. I en intelligent tweed-dräkt presenterar hon, professorn i historia, en vampyrroman med influenser från Anne Rice. Stora delar av boken utspelar sig i Oxfords Bodelain bibliotek.
Jag gick uppför den vindlande trappan och såg de gamla volymerna med buckramöverdrag stå i prydlig kronologisk ordning, eller: Jag blev alltid på gott humör när jag kände bibliotekslukten – den säregna kombinationen av gammal sten, damm, trämask och riktigt papper gjort av lump.
Därifrån förflyttas vi med huvudpersonen Diana till slott och vanliga hus, sistnämnda där det ändå finns precis lika mycket magi. Magin kommer bara i olika former. Den trygga miljöns vardagliga rutiner med läsning av handskrifter på biblioteket bryts den dag Diana får upp handskriften Ashmole 723 som varit saknad i århundraden. Dagen efter möts Diana av: Dussintals nyfikna blickar trycktes, stacks och blåste isvindar mot mig. Hela rummet var fullt av demoner, häxor och vampyrer.
Vampyrer har familjen lärt henne att inte lita på, ändå är det vampyren Matthew som hjälper henne. Eftersom ingen väsensblandning är önskvärd skapas hat likt inom nazismens rasideologier. När två av den egna sorten, en häxa och en trollkarl hotar Diana gör hon sitt val. Där får hon också med sig andra väsen, allt för att Ashmole 723 inte ska skapa mörker. Vid sidan om den inte helt obekanta kärleksproblematiken mellan Diana och Matthew och etnicitets-problematiken finns realistiska delar med könsroller och familjeproblematik. Harkness för över våra konflikter och förutfattade meningar idag över andra etniciteter till en värld med väsen som fungerar likadant. Den andra är alltid ett monster, den som inte tillhör den egna gemenskapen.
I Matthews natur finns ett mörker likt Lestats ondska hos Anne Rice. Humörsvängningar al’a doktor Jekyll och mr Hyde, med en otroligt konservativ kvinnosyn. Frågan om Matthew egentligen bara är ute efter Ashmole 782 eller om han verkligen älskar henne anas. Vi läsare får reda på mer om Matthews mörker och hans intentioner än Diana. Även om mörkret är omedvetet, han är vampyr, som ska bete sig som ett monster medvetet eller omedvetet. Det bådar gott, för vampyrtrendens humanvampyr är inte alltid för spännande. En gång i tiden var vampyren i litteraturen ful och helt genom ond och den litteraturen är skrämmande bra.
Kunskapsmässigt är Matthew verksam inom fyra forskningsfält. Är du som läsare intresserad av antika böcker, bibliotek eller universitetsvärlden i England? Kanske ett glas ”antikt” vin på det också? Nämn en bok och Matthew har den. Charles Darwin? Ja, kanske till och med som första upplaga. Darwin och andra viktiga författare ska innehålla ledtrådar om vampyrer, häxor och demoners härkomst och fortlevnad. Det ska också Ashmole 782, på liv och död.
Vad är då Ashmole 782? En så kallad palimpest, en alkemistisk handskrift där text har tvättats bort för att kunna återanvändas. Till detta hör också att den är förtrollad och varit borta innan Diana, av en slump, får tag på den och förnimmer dess ondska. Väsen som sedan får nys om detta verkar kunna döda för den. Frågeställningen girighet känns aktuell också i vårt samhälle som styrs av överkonsumtion – där alla väsen påstår sig behöva den mest. För att ta demonerna som exempel är de både socialt och psykologiskt instabila och därmed i störst behov av att förstå sina liv: Vi (demonerna) har inget annat än sagor och historier som vi fått berättade för oss av människor. Det är inte konstigt att så många demoner är trasiga i själen.
Diana jagas, tillfångatas, misshandlas, drabbas av häxregn men hon älskas också oavsett det är med bakomliggande mörka motiv eller ej. Den första boken i en trilogi brukar alltid vara den minst intressanta, där det är minst mörker. Denna har dock både mörker och minst sagt magisk realism i miljö, kärlek och humor. Det bådar gott.
kreativituren 